Spencer Krug har spelat in en ny skiva med ett finskt (!!) band som heter Siinai.
här är första singeln från skivan With Siinai: Heartbreaking Bravery,
älskar Spencer Krug men är ändå inte helt såld.
väntar med spänning på skivan hursomhelst. den släpps 17nde april.

i tisdags var jag, Linnea, Krasse och Josefine
till Klubi i Åbo och såg på en spelning av
det svenska syskonbandet First Aid Kit.
sjukt bra keikka.



tyvärr hade en av systrarna tappat rösten så det
var inte så bra som det skulle ha kunna varit.
lite som att vara förberedd på en Simon & Garfunkel konsert utan Garfunkel.
jag menar visst är ju Paul Simon bra också
men utan stämmorna är det inte riktit samma sak.
men jag har ju faktist redan sett dem en gång live,
när de var förband till Bright Eyes i Stockholm förra året
då var båda friska.
men nu hade jag lyssnat in mig mera så låtarna var bekantare.
dessutom spelade de ju massa från nya skivan som jag tycker är helt fenomenal.

fick ögonkontakt med en av systrarna två gånger.
ena gången log jag åt henne och hon log tillbaka.
andra gången log hon åt mej och jag log tillbaka.
hallelujah.

igenkänningshumor av en av mina favorittyper
på internet, Levni Yilmaz, skaparen av Tales of Mere Existence.

The Shins: “September” (b-side of “Simple Song” 7”) from Record Store Day on Vimeo.

ännu en ny Shinslåt. riktigt skön låt. diggar.

Jackson C. Frank - I Want To Be Alone


wow.

var och såg pleppo live med Julia nu i helgen.
det var inte riktigt så roligt som det skulle ha
kunna varit men visst fick man skratta mellan varven.
Klaus-Werner var helt klart höjdpunkten på kvällen.
så sympatisk karaktär.
men på det hela taget var föreställningen...sådär.
många gånger kände jag till sketchen från början eftersom jag hört den
på radio och skrattade nästan mer åt att jag visste vad som skulle hända.
sen när sketchen väl började var den inte lika roligt som orginalet hade varit...
(typ fyndhörnan & familjen von tratt.)
rätt många sketcher som inte riktigt funkade
för mig men sen några som var riktigt riktigt roliga.
lite jobbigt bara för det känns som det skulle kunna ha blivit så mycket bättre.



sen var vi och såg på Berömda Lögner som var en konsert
där de spelade svenska översättningar av en massa Bob Dylan-låtar.
det var riktigt riktigt bra tyckte jag.
var lite orolig att det inte skulle funkka i början men
översättningarna och arrangemangen förvånansvärt lyckade.
The Times They Are A-Changin' blev t.ex. Vi Låter Oss Inte Besegras osv.
översättningarna kändes inte alls krystade och framtvingade som jag
hade trott utan texterna kändes naturliga och självklara.
otroliga musiker var det också. en minnesvärd spelning.
roligt att höra nya tappningar på låtar man kände igen.


sen såg jag och Julia på Drive.
eller jag såg på Drive. Julia såg halva. sen somnade hon.
jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den.
har inte riktigt smält den ännu.
men den kändes inte så otroligt imponerande som jag hade väntat mig.
den var visuellt snygg och karaktärerna kändes helt intressanta
men det kändes som den aldrig riktigt fånga mig helt och hållet.
i slutet kände jag mig rätt likgiltig. kändes som en helt okej film,
men kommer nog inte på min top 3 av 2011 som jag hade trott.
men kanske jag borde se den igen, jag vet inte.

idag satt jag och chilla med Lina på Wayne's Coffee.
pratade om mycket intressanta grejer och åt runebergstårta/dajmkaka.
alltid kul att diskutera med henne.
blir alltid inspirerad att göra nåt med mitt liv när jag träffar henne! :)

på det hela taget var det en lyckad helg.
en helg med rödvin och auraost är alltid en bra helg.
nu sitter man på tåget tillbaka till internatet. ska bli skönt att träffa alla igen.

hade en keikka med Josefine på Santa Fe i Ekenäs nu i veckan.
alla intäkter gick till Haavistos kampanj.
Paradise Oskar spelade på samma ställe.
han var fucking förband till oss. status.



låtlistan för den kvällen;
Damien Rice - 9 Crimes
Villagers - Becoming a Jackal
Bright Eyes - Landlocked Blues
Regina Spektor - Samson
Oh Laura - Release Me
oförberett ENCORE.
Mumford & Sons - White Blank Page

PS. Paradise Oskar fick inget encore. det fick vi.
vi blev tvingade tillbaka upp på scenen för vi va så satans bra.

Publiken: Har ni skivkontrakt ännu?
                Näää
Publiken: Det borde ni ha.

Jack White, som dom flesta känner igen från White Stripes,
ska släppa en soloplatta två dagar innan min födelsedag.
(den 23dje april.)
diggar första singeln och hoppas att resten av skivan är ännu bättre.
White är nog en vår tids bästa favoritsongwriters.

höhööhöhö